Nu är jag inne på min tredje dag här i Sydney. Jag måste erkänna att första dagen var mycket jobbigare än väntat.
När jag landade kände jag bara "wow, fan vad gött det är att vara tillbaka!". Men ju mer jag insåg hur jetlaggad och trött jag var, och hur mycket jag har att fixa innan jag kan känna mig hemma igen kände jag bara en väldigt stark ångestladdat känsla.
Jag har varit här tidigare och allting har gått bra. Så det är inget nytt. Jag är även väl medveten om att det är standard mig att känna obehag första kvällen. Det hindrade mig dock fortfarande inte att känna som jag kände.
När jag blundade kunde jag se mitt bekväma vardagsrum i On Nut i Bangkok hos August. Poolen, mitt rum, rullbandet jag alltid sprang på vid solnedgång, matstället jag köpte frukost, taxibilarna, min vän från Nya Zealand, min bror och mina föräldrar.
Jag är väldigt nöjd och tacksam över min fanatiska tid i Thailand men det gjorde det samtidigt även väldigt nostalgiskt och svårt att lämna.
Michell var en ängel och tog hand om mig. Hon lagade pannkakor och vi kröp ner i sängen och bara tog det lugnt. Sedan kom Liisa (andra tjejen som jag lärde känna på farmen) och var ledsen pga dåliga nyheter, så där låg vi alla tre och tröstade varandra. Men nu känns allting mycket bättre! Imorgon är det måndag och då ska jag sätta igång med jobbsökandet.
Kommentera