Jag börjar få "a thing" för asiater
Vy som blev min reseguide och kompanjon
Independence Palace
Independence Palace
Jag blev kär i dessa barn
Min host till höger (buddah) och hans vän till vänster
Jag åkte till Vietnam till en början för att förnya mitt Thailändska visum. Men varför bara åka ut och in i landet när jag kan passa på att upptäcka Ho Chi Minh City. Några dagar innan Vietam pratade jag med en snubbe, Tíen Le, på en websida som heter Couchsurf. Jag frågade snällt om jag kunda slagga hos honom och strax efter det fick jag svaret "pick you up at the airport".
Mycket riktigt stod han utanför flygplatsen dagen jag landade med en lapp "Oscar Gustafsson". På sin moped körde han mig runt staden och hem till sig. Hemma hos honom fick jag hälsa på hans föräldrar och jag kände mig snabbt som hemma. Det är sån stor skillnad på gästvänlighet i Vietnam/Asien och Sverige. Här är det genuint viktigt att alla har det bra. Det första hans pappa frågade mig var ifall jag ville ha något att äta. I Sverige är det mer "kom in, dagen är ändå redan förstörd". Jag var dock fundersam på vart jag skulle sova. Det visade sig senare på kvällen att jag skulle dela "säng" (en filt på golvet) med en tysk kille som oväntat kom. Det är lite lustigt hur de definierar en sovplats. Tíen tänkte först sova på kakelgolvet ute i hallen för att ge mig plats i "sängen", men vi klämde oss ner alla 3 istället och det funkade toppen!
Dag två åkte jag, Sabrina och hennes pojkvän till en vattenpark tillsammans med en vietnamesisk flicka. Skarasommarland släng dig i väggen! Det var sjukt roligt. Efter vattenparken spenderade jag inte så mycket tid med Sabrina eftersom jag ville hitta på roliga saker som hon och hennes partner inte var intresserad av. Det är därför det är bäst att resa själv för då bestämmer man precis helt själv vad man vill göra. Och man slipper ha med sig folk som saktar ner en. Rekommenderas starkt!
Dag tre skulle jag åka iväg till en världskänd krigszoon från Vietnam kriget tillsammans med min host Tíen. Men på grund av olika orsaker kunde han inte göra det. Men äsch, det gjorde inget för då ringde han bara en vän, Vy, som tog ansvaret att "ta hand om mig". De är så otroligt söta och omtänksamma. Vi blev ett gäng på 5 personer och Vy's bror och kusin var så jävlga roliga trots att de inte kunde ett enda ord engelska. En heldag spenderades med dem på moped och i krigszoonen som kallas The Killing Fields & The Cu Chu tunnels. Jag har skrivit om det i tidigare inlägg.
Sista dagen var det bara jag och Tíen. Så jävla gött! Vi åkte tidigt på morgonen till Distrikt 1 där det fanns massa spännande landmärken att besöka. Vi åkte till bland annat Independence Palace och War Remnants Museum. Museumet var uppdelat i 7 olika gallerior och det som satte störst avtryck på mig var alla fruktansvärda foton på de drabbade civila, framför allt barn, under kriget. Ett stort hat mot USA reste häftigt inom mig, tvi. Men det var även starkt och inspirerande att se hur hela världen engagerade sig för att få ett stopp på Vietnam kriget.
Kommentera